BRUDÖVERLÄMNING; DESS VARA ELLER ICKE VARA
För någon vecka sedan såg jag på TV nyheterna att brudöverlämning inom kyrkan kan bli förbjudet. När jag hörde det häpnande jag och undrade varför det blivit ett sådant rabalder om det. Det handlade om att det är orimligt att kräva att man ska få genomföra brudöverlämning i kyrkan pga jämställdhet, där pappa leder dottern till altaret och då visar på att dottern är oskuld. Brudöverlämning är inte en svensk tradition, säger några präster.
Själv häpnade jag över detta och att man ser det på detta sätt och kan förundras hur negativ man kan vara. Allt visar ju bara vad man lägger in i traditionen då jag ändå ser det som en tradition. För tradition är något vi gör återkommande generation efter generation.
Jag frågade faktiskt andligt (kunskapsbanken) hur ser de på detta och om det är jämställt att ingå äktenskap på det sätt vi gör. Jag fick så mycket information så det blev helt kaotiskt, så jag tar fram några glimtar om hur det kunde se ut och hur jag uppfattade det.
Jag får till svar att bröllop är en fullbordan genom ceremoni. De handlar om att släppa taget om sitt barn och att komma in i vuxenvärlden. Arvet från fadern förs vidare och då i glädje att dottern skall ingå en relation till någon annan man som hon tycker om. Modern är också med och för in den förenade kärlek som uppstått och är en brygga som gjuter in kärleken till dotter och svärson.
Att fysiskt lämna någon är att faktiskt att vara delaktig i någons händelse. Det är en tillblivelse i överlämning och en heder att få lämna sin dotter. Vid överlämnandet bugar ni till ert barn; livet, och att ni önskar välgång och att man som pappa och mamma vill att det går bra för sin dotter eller son. Det handlar inte om övertagande eller styrning för handlingen är inte så. Det var inte tänkt så i begynnelsen, sedan är det annat vad det blev genom tiderna på grund av kultur och värdegrunder.
Ännu längre tillbaka i tiden gick kvinna och man tillmötes, vid en kraftplats, till varandra vid tillblivelsen till sig själv och till en annan. Han gick från en riktning och hon från en annan. När de sedan möttes och tittade på varandra kunde de tillsammans se varandras framtid och då avgöra om det skulle bli en bra relation. Skulle det bli en bra livstid tillsammans då gick de i en ytterligare riktning för att en lyckobringande framtid skulle ske. Detta var vid tiden då ljusarbetande människorna bebodde jorden medan människorna gjorde det annorlunda. De kom istället att gå till den person de var intresserad av och satte sig jämte den de tyckte om och tog varandras händer och i förening tog de sedan kontakt med en hövding/ledare om de fick bli tillsammans. Vid en annan tid gick man och kvinna igenom byn och bars på stolar av folket som hurrade och lyckönskade paret i välgång.
Längre fram i tiden kom människorna att fråga en rådsherre eller en man som kunde släkt ledet om de fick ingå äktenskap. Om de fick ingå ett äktenskap blev det vigselceremoni.
Moderskapets betydelse kom in vid senare tid då kvinnan var försvagad och hon gav en lyckobringare för att stödja sin barns framtid. Moders kvinnan blev den som tillförde freden och mödrarna var mycket kärleksfulla.
Ringen fanns inte vid begynnelsen men kom sedan för att fullborda människor, djur och natur så att vi gick i samklang med naturriket. Ni skulle även försonas som man och kvinna genom att ni gav varandra varsin sikes trä ring. Den gav er den liggande åttan som ni idag kallar evighets symbolen, men som vi kallar navet i förening. Ringen skulle ge er förening i ständigt flöde av bringande energier. När sedan osämjan började ske mellan människor så sjönk blickarna hos folket och då kom en alster ring som gav seendets funktion tillbaka och vid en annan tid var det en ring av bärnsten som kom att bistå människor som gav kärleken till varandra och sig själv. Den hjälpte er även med den osämja som uppstått mellan man och kvinna då ni hade olika roller. Sedan kom rikedomar in och ni bemästrade inte det och då skapades girigheten, så även med äktenskapet då ni ville ha kärleken i stället för att alstra den. Ringen blev där en statussymbol om vem som hade mest pengar beroende på ert leverne och vem som kunde betala för bruden. Diamantringen kom vid denna tid in och väckte våra blickar och gav oss blick att se bakom höljena men misstolkades som ring och blev skattens eller pengarnas ring. Den gav dock oss en lyftande blick då blicken var ner sänkt hos människorna pga osämja till varandra.
Idag skulle man kunna se tillblivelsen av att ingå äktenskap, som att hedra sin kvinna och man i samförstånd till varandra. Äktenskapet kom att hjälpa er att omfamna era barn. Ni fick genom tillblivelse av äktenskap se och då de vackra i äktenskapet och därigenom ta hand om era barn. Generationer hedrades genom äktenskap om det gjordes rätt och framtiden säkrade generationerna där av var äktenskap viktigt.
När ni idag går till altaret, handlar rak ryggigheten att gå i tillblivelsen av den ni är i union med en annan partner. Ni skall gå rakryggad genom livet inte hunsa er genom livet. Ni har inga bra ryggar längre för ni stödjer er inte längre i kraften av den ni är. Ni tvekar och har ingen tro. Ni har ingen bra trosuppfattning längre och ni svajar i fullbordan till er själva och till varandra. Ta in era krafter och se saker som det är, naturlig och ta hand om er själv. Ni lever hektiska liv och stannar inte upp vad som händer. Ni läser osanningar och det håller er kvar i illusioner om hur saker och ting är. Ta reda på er historia och ni då kommer förstå er nutid varför saker och ting är som det är och varför ni gör som ni gör.
Vi säger på återseende och vi förenar er kärlek.
Vid pennan
Elizabeth Norman
