DUVORNA
För några dagar sedan satt jag och fikade och fick då se ett barn springa efter en fågel Detta att barn springer efter fåglar är för mig en gåta varför så många barn gör det. Det är nästan som om de har en instinkt att göra det. Varför tycker man det är kul att hetsa fåglarna med att roa sig att schasa iväg den med sparkar och elaka ord. Ännu värre är det när föräldrar inte har förstånd att säga till utan verkar själva roade av detta. Sittande där och i ande kontakt fick jag följande information som faktiskt gjorde mig ledsen:
De förklarade att en del barn inte springer med sig själva längre därför de gör så. En del barn har tappar en del av sinnena och det beror på att många barn lever i en atmosfär där det finns många intryck och de kan inte processa allt. Barnen far iväg och de har inga ledstänger i sig, det kan bland annat bero på att de inte får gymnastik och fysisk aktivitet på samma sätt längre. Vidare förklarar de att ni människor har inget rejält över er längre. Med de menar de att ni ser inte hur viktigt det är att säga ifrån och tar det inte som vägledning utan tar det mer som åt huttning. Ni säger ofta ifrån i stress och olycksalighet och inte med hjärtat och då blir det en annan klang och ordning som ni säger ifrån på. Det blir inte rejält med hjärtspråk.
Duvorna har tappat kontakten med sina riktlinjer men de kan få tillbaka dem. Ni har förvirrat dem med ert sätta att skapa samhällen och att vara. Ni är stressade och sveper bort dem med ert spring. De kan inte navigera som de ska beroende på hur ni lever, er atmosfär är rörig och trång
Duvorna har ödmjukhet men har tappat tron till egen kraft. De kan inte navigera längre och är rädda. När barnen springer mot fåglarna på det sättet så gör de avbrott/bryter deras gångart och därför blir de innehållslösa. De har med att de blir förvirrade och rädda och inte tycker om sig själva längre. Ni kan ge dem kraft genom att hålla dem försiktigt i händerna då blir de varma i själen.
Stadsduvorna har inga naturrike områden att vara på så de tappar fotfästet i sig själva. De har plankor till gång (asfalt). Duvor vill vara med människorna då ni långt tillbaka i tiden respekterade dem och de tyckte om er. Ni hade ett samspel med dem tidigare, men inte idag. Duvorna vill ha lugna miljöer och få kärlek men ni lever stökigt. Ta ner ron och komma till ro. De är vad de behöver och även ni.
Människorna har hjärtats ande och duvorna har själens ande. Duvorna har kommit längre i själsutvecklingen än vissa människor. Fåglarna tillför livet, ni människor däremot ber om livet.
Duvorna vill känna landmarkerna. Man kan genom markerna navigera till olika platser. De har flyg färdigheten tidigt men de har ingen karta. Ni kan ge dem kartan. Förr i tiden kunde de hjälpa er i sjön och visa när land fanns i närheten. Annars flyger fåglar i hastighet och om de är stationär inte till ställen.
Duvorna har förlorat anseende och är inte i kontakt med kontakt bladen i sig själva längre och därigenom till änglarna. De skulle behöva mer änglakontakt då de har ingen samhörighet till alt omkring sig. Duvorna har även förlorat ett medvetande fält. De har små utrymmen att röra sig på och de är trofasta och klarar av det. De finns inga duv ställen, med det menar vi ställen som de brukade leva på. Duvorna är frusna då de inte är välkomna i ert hjärta. De vill ha kontakt och då kan de även ge er andens hjärta som ni har förlorat i relation till varandra.
Duvorna har samvetet, men ni lyssnar inte till dem vad som är rätt och riktigt. De försöker tala till er att vara snälla mot varandra men de har förlorat er hjärtkontakt då ni springer iväg från ert hjärta. Era hjärtslag sjunger inte lika bra längre och ni tonar inte in i samspel längre. De har förlorat hoppet då ni är viljelösa i tron och inte har självkontroll som de har. De är trofasta men rädda. Ni stör dem i deras sätt att få vara som de är. De får inte sätta i hamn goda ord (samvete) för ni tar inte emot dt. Ni skall inte skada varandra det är ett ord och en riktlinje och aldrig tappat hoppet är ett annat ord och en riktlinje. De förstår vägarna till Gud men det gör inte riktigt ni, ni undrar. Vad snäll mot fåglarna och de hjälper er hem i era hjärtan.
Ord från de som vill hjälpa.
Vid pennan
Elizabeth Norman
Nästa gång skriver jag om sparvarna, änderna och sjön så bli gärna en följare.
Stor kram Elizabeth